Odling och hortikultur

Den västra stranden av Lövstafjärden har sedan forntiden haft osedvanligt goda förutsätnningar för odling. De bördiga fälten, som bildades efter inlandsisen dragit sig tillbaka, och närheten till värmemagasinet i den djupa fjärden bidrar bägge till dessa förhållanden. Människan kom därför att tidigt slå sig ner i det bördiga skärgårdslandskap som fanns här redan under bronsåldern. Samtidigt som landhöjningen frilade större landområden blev människan allt händigare på odling. Denna var ett viktigt tillskott till hushållet även om samlandet från den vilda naturen länge var den viktigaste grunden den allmänna överlevnaden.

Från medeltiden och framåt utvecklas odlandet i området och flera platser kommer ända in i modern tid få en central roll i födohushållningen. I början av 1700-talet börjar alltfler av städernas högreståndspersoner köpa upp större markområden för att anlägga gods där man kunde producera allt det som även ett exklusivt hushåll kunde kräva.

I vår stadsdel kom familjen Bonde och Hässelby slott att få en stor betydelse för områdets utveckling till kornbod och för hortikulturens etablering. Riksrådet greve Gustaf Bonde hade stort intresse för dessa frågor och genom sina trädgårdsanteckningar från flera decennier under 1700-talet kan man nära följa hur trädgårdarna runt slottet utvecklas till en mönsteranläggning. Arvet härifrån finns sedan som en grund för den explosionsartade utveckling av Hässelby som skulle komma när renhållningsanläggningen anlagts i Riddersvik och Lövsta.

Riddersvik hade redan då under ett drygt sekel utvecklats till ett stort lantbruk med både spannmålsproduktion och husdjurshållning både för mjölk och kött. Även sedan staden köpt upp gården 1885 fortsätter Riddersvik att drivas som lantbruk och med en omfattande trädgårdsnäring i första hand på Lövstafältet. Samtidigt växer handelsträdgårdarna fram i Hässelby med en våldsam fart. Fortfarande 1950 fanns här i samhället över 100 handelsträdgårdar. Idag har de alla försvunnit - den sista, Solbacken på Riddersviksvägen, slår i dagarna igen sina grindar för gott. En blomstrande epok är till ända.

En liten del av stadens hortikulturella arv lever vidare i ideella projekt och enskilda insatser. Avsikten är att på denna plats tydliggöra dessa och några finns att läsa litet mer om här intill.