Tidsresa i området

Forntid

På stenåldern var större delen av området ett öppet hav med visst inslag av mindre öar, ungefär som Stockholms ytterskärgård ser ut idag.

På bronsåldern, den tid från vilken de första spåren av bosättningar finns här, har landet höjt sig så mycket att landskapet nu mer påminner om dagens innerskärgård. Boplatserna och gravrösena från denna tid finns belägna högst upp på höjderna norr och öster om Lövstafältet.

Mitt i järnåldern, för drygt 2000 år sedan, bor man i en av ekdungarna på golfbanans norra del. Här finns husgrundernas terasseringar kvar liksom flera gravrösen.

Någon gång under folkvandringstiden (500 e kr) bosätter man sig nere vid Kyrkhamnsvägen där också flera stora gravhögar är placerade. Den storsta av dessa är Stockholms enda storhög. Väster om denna låg boningshusen och här etablerades så småningom det som sedan skulle bli Lövsta by.

Medeltid

Lövsta by intar en central plats i Stockholms historia. Här vid byns fyra gårdar slutade häradsvägen från öster. Från bryggan nedanför byn kunde man ta sig över till Svartsjölandet (Färingsö) dår kungen hade en större egendom. På 1300-talet ägs Lövsta by av Nils Kettilsson (farfars farfar till Gustav Vasa. År 1370 övergår genom ett markbyte de fyra gårdarna i kung Albrekt av Mecklenburgs ägo. Gårdarnas brukare blir nu kronotorpare och åläggs att ombesörja båttransporterna över till Svartsjö slott.

Sentida historia

Under 1760-talet börjar bönderna att köpa fri sina gårdar från kronan, men under seklets sista decennium köper den nye ägaren av Riddersvik, Elias von Langenberg, upp Lövsta by och införlivar den i Riddersviks gård.

År 1864 förs Riddersvik och Lövsta över från Sånga till Järfälla. Tjugo år senare köper Sockholmsstad 280 hektar i Riddersvik och Lövsta för att anlägga en renhållnings- och återvinningsanläggning. Området tillhör dock Järfälla ända fram till 1975 då 190 hektar förs över från Järfälla till Stockholm.

Riddersviks gård drivs som arrendejordbruk under perioden 1893 - 1977. Vid sidan av jordbruksgrödor och betesmark var delar av området upplåtet för den framväxande trädgårdsnäringen.

Efter nedläggningen av Riddersvik hävdades marken en tid delvis an andra brukare för höskörd. Stora delar började vartefter att växa igen. Från början av 90-talet arrenderades marken för anläggning av en golfbana som idag värnar och vårdar det öppna kulturlandskapet.